Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK.
(som stigit upp under de sista orden).
— "honom skall ock mycket varda förlåtet!"
— Tack för den trösten, tack, min egen Karin!
(Kysser henne.)
KARIN
(upp, hänförd.)
Ja allt — allt skall varda dig förlåtet. — Och
om ock eftervärlden målade din bild i det svartaste
svart för det ondas skull söm du gjorde, så kan
du vara förvissad om att invid den bilden skall till
eviga tider Karin Månsdotter hålla trogen, vakt,
och hennes minne skall rena ditt från allt. Den
förmånen skall du ha framför de fleste. Ty hvad
du än gjort — hvad du än syndade af svaghet —
din kärlek höll du helig; — du kastade ej smuts
på hustru och barn, och därför skola hustru och
barn hålla ditt minne heligt och lära andra göra
det med!
ERIK
(som under tilltagande själsskakning hört henne, kan
ej längre behärska sig — tar ett steg framåt, ifrån
henne, sträcker händerna mot höjden och brister ut,
med största intensitet).
Fader vår som är i himlen — du sände mig
din engel från höjden, — sorg gaf jag henne och
svåra bedröfvelse för den lycka hon gaf! — Förlåt
min skuld, löna henne du, — gif henne ditt rike,
— — såsom i himmelen, så ock på jorden, —
(med stigande gråt) — ske din vilje — (döljer,
häftigt snyftande, ansiktet vid hennes skuldra).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
