Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »Så mäktig som sin egen friila,
visst aldrig blir vår kung, så stor.»
(.Kristian reser sig, rasande, slår handen i bordet. Namn
afbryler sången, men skrattar med full kals. Kristian
sjunker ned i sin stol igen, trummar otåligt på bordsskifvan.)
NARREK
(kommer till honom, lägger sin kand på hans axel).
Herre —
KRISTIAN
(stäter häftigt undan honom).
Gå —
narren (stryker hans här).
Herre — — skilj dig från Dyveke.
KRISTIAN.
Aldrig!
NARREN.
Skilj dig från henne, herre, och dina fiender skola
falla dig till fota.
kristian (häftigt).
Det skola de ändå. Guds död! — Och den som
vågar trotsa mig, — den som vågat det i dag, han —!
— Hans namn, narr 1
narren (smyger undan).
Skall jag taga vara på min broder P?
KRISTIAN.
Du, hund! Din trohet har ögon endast för mig,
men är blind för alla andra! Men jag vill att du skall
se allt som sker —
(Didrik Slaghök träder in oanmäld.)
NARREN.
Där kommer din blodhund, herre! Kanske kan
kan sjunga den visa dig lyster att höra. Men den
visan vill jag ej höra på. (Smyger ut genom löndörren.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
