Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIDRIK.
Nej. Jag vågar. Och jag vill vara din arm och
slå til! den du vill förkrossa. — Men en annan satte
du till att kunskapa och ransaka i din stad. Fråga
henne — fråga Siegbrit.
KRISTIAN.
Siegbrit, — ja, hon ensamt uppväger er andra,
allesamman! — Följ mig till henne — nej, blif här,—
vänta därute tills jag kominer åter. (Hastigt af genom
försalen.)
DIDRIK
(halfhögt under dä han följer honom).
Har hon förbjudit mig att tala, så kan hon nog
tiga själf, (Af.)
DYVEKE
(kommer in genom låndörren, införd af narren, hvilken
går ut igen).
Inte här?! (Går fram till bordet och bläddrar i
konungens papper.) Jag kan tänka mig han rasar nu!
(Skrattar till.) Hu då! Han kan den konsten med
besked! — Han vänder väi som bäst upp och ned på hela
Köpenhamn för att få tag i mig och töma ut sin vredes
skålar öfver mitt syndiga hufvud! (Skrattar, sätter sig
i konungens stol, gäspar.) Men det var inte mitt fel. Nej-
TORBEN OXE
(kommer hastigt in från försalen och bugar ödmjukt. Ser
så upp och blir förvånad öfver att finna Dyveke i
stället för kungen, bugar småleende och tråder
närmare. Skämtsamt):
Hell dig, Dyveke, härskarinna öfver den mäktigaste
konung!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
