Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan — tror du ej jag märkt huru de unga männen
vid mitt hof kastat lystna blickar på din skönhet, —
tror du inte jag vet, hviika alla, som förverkat sina
lif genom att våga höja sina ögon till sin konungs
älskade. {Fattar henne häftigt om handleden och ser
henne genomborrande i ögonen.) Bekänn att Torben Oxe
talat till dig om kärlek! — A, — se ej bort — jag
vet att han ej är dig likgiltig, — att du med välbehag
lyssnat till hans artigheter! — Bekänn 1 (Skakar henne.)
DYVEKE.
Aj! Släpp min hand! I gör mig illa! {Sliter
sig lös.)
KRISTIAD.
Svara! Jag befaller dig! Guds död, jag tror du
vågar trotsa mig!
DYVEKE.
Hvad lönar det sig att svara, när I redan dömt mig.
KRISTIAN.
Jag dömer ingen ohörd.
DYVEKE.
När har jag någonsin varit dig otrogen––––––-
när har jag gifvit dig anledning att tvifla på mig! Säg
mig — hvad har jag gjort, att du talar till mig så
hårdt? {Brister i gråt.)
KRISTIAN
{drager henne till sig, för henne till divanen och sätter
sig vid hennes sida).
Dyveke — stackars min Dyveke — har jag gjort
dig ondt igen — arma Dyveke. {Kysser henne.) Var
glad igen — var igen min egen lilla Dyveke och låt
allt vara som förr. Låt mig kyssa bort dina tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
