Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändtligen vunnit den! — (Sätter på sig narrmössan.)
Det kan vara så godt att jag tvingar iil mina gråa hår
i narrmössan igen då, och skrattar åt det med, skrattar,
hur det än svider i hjärtat I (Kastar bort mössan,
knäfaller och omfattar kungens knän) Kung Kristian, var
ståndaktig, tag ej friheten nu, bestjäl dig ej själf på
din sista krona!
KRISTIAS’.
Var det kanske jag själf som beröfvade mig de
andrar Var det jag som begick förräderi? Var det
jag som bröt mina undersåtars trohetseder ?
NARREN.
Ja. Ty du bröt dina egna, och blef så förrädare
emot dig själf. En konung skall vara sin egen förste
undersåte, och det var du aldrig! Utan din förste
undersåte var din förste rebell alltifrån födseln, och
på det föll du. — Hvarför blef du aldrig kung öfver
dina lidelser? Hvarför kufvade du ej upproret i ditt
sinne, du som trodde dig kunna betvinga upproret
rundt omkring dig. En kung får ej vara människa,
han skall vara mer an så, han skall vara en gud, och
ej endast kunna utmana stormar, utan äfven betvinga
dem. Det skall han — men ej blifva till ett rasande
vilddjur, som du —
kristian (smärtsamt).
Dyveke — Dyveke!
NARREN.
Ja, Dyveke, hon var ditt öde. När hon dog, då
brast din storhet sönder innan den ännu hade hunnit
komma till, då var det slut med kung Kristian. Men
hvem var det som dödade henne — hvem?
12. — Kristian TI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
