- Project Runeberg -  Målaren Pehr Hörbergs Lewernes-Beskrifning /
xvi

(1817) [MARC] [MARC] Author: Pehr Hörberg With: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ju tydligare uppenbarar dess kroppslighet ett andligt Inre;
ju kraftigare, ur detta Inre, ett högre begrepp
genomskimrar och sammansmälter dem, ju friare andas, och ur
ett desto fullkomligare ljuswäsende, Naturens
ursprungliga förädlingsbegär. Inskränkningar i sinlig organisation,
wid det plastiska i dess bildning, kunna föranleda
skenbara afwikelser från denna lag; genom beskaffenheten
af sin plats i kedjan af de physiska orsakernas
wexelwerkning, kan den physiska beståndsdelen af en
individualitet wara (efter utseende) så otillräckligt afmätt i
förhållande till warelsens inre mått af lifsfullkomlighet,
att det tjusande färgspel, som wore nödwändigt till
den inre skönhetens återsken, skulle wida öfwerstiga dess
medel att mottaga och framställa någon strålbild. Men
i sådana fall är också ersättningen, på ett eller annat
wis, beredd tillika. Så har t. ex. i Näktergalen, som
twifwelsutan är ett långt fullkomligare wäsende än
mången wida wackrare fågel, ljusprincipen ändock ej
slösat på den yttre formen sina skatter, utan twertom
dragit sin egentligaste kraft tillbaka inom den
organiska metalliteten, och färgornas scala har förwandlat
sig till en scala af toner, hwilkas wälljud af ingen
färgtäfling kunna upphinnas och renare än alla
strålar bewisa den wingade sångarens ljusnatur. Endast
i Menniskan, naturlifwets högsta synliga metamorphos
och andliga brännpunkt, kunna så alla
naturfullkomligheter förenas, att ingendera nödgas utesluta någon
annan för beståndet af sin egen förträfflighet. En
skönare organism kan Allmodren ej anförtro åt dagen,
än den som egnar Förnuftets representant; för honom
måste, liksom för Joseph i drömmen, ännu solen,
månan och stjernorna buga sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 28 01:23:54 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phorberg/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free