- Project Runeberg -  Målaren Pehr Hörbergs Lewernes-Beskrifning /
xxi

(1817) [MARC] [MARC] Author: Pehr Hörberg With: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betraktelser öfwer det sinliga förhållandet mellan Ljus och
Mörker: så finna wi, att Färgens betydelse här
måste få gälla i all sin utsträckning; och wi förstå
hwad det största ästhetiska snille, som Swerige ägt,
welat säga med sitt sinnrika yttrande, att “färgens
klarhet wäcker en ursprunglig känning af friskhetens
lycksalighet“[1]. När wi betrakta menskliga gestalter,
der en harmonisk färgton gjuter sig kring den ostörda
öfwerensstämmelsen af ädla och mäktiga former, då
påminnas wi ljuft, att Menniskan war danad till
Guds beläte, som i wiljan till wishet skulle
blifwa ordet för Naturens åtrå efter ljuset, och i
böjelsen till det Goda hennes tolk inför Skaparens fotapall.
Och denna erinring waknar med så mycket större rätt,
då wi betänka syskonfrändskapen mellan det Skönas
och det Godas ideer. De skilja sig från hwarannan blott
deruti, att den förra är i den kroppsliga werlden, hwad
den senare är i den andliga: det Ewigas absolut
organiska urform, som meddelar sig åt rummet och
tiden, och wid hwars anblick, så ofta den unnas oss i
någon äkta reflex, denna himmelska tillfredsställelse i
tanke och känsla uppkommer, som gör att minnet af
det Förgängliga flyr, likt en sjuklig dröm, från den
föryngrade själens morgontimma. Wörda då Konsten,
der Naturens heliga bildningslust fortsatt sig i
Menniskans! Fastän med ännu till hälften sinliga medel,
werkar der samma på den ewiga Ideens
fullständiga uppenbarelse syftande formdrift, som i Dygden är
rent andlig; och man bör ej glömma, huru äfwen
denna lånar deraf sitt behag, att hon sjelf i sin
princip är all fägrings innersta lifsluft ehuru hon ej


[1] Ehrenswärd; Phosphoros 1813, sid. 354.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 28 01:23:54 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phorberg/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free