Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
men jag war ej hemma. Ha an war Amatör och
temligen god kännare i M ålarekonsten; köpte Olof
Håkanssons Portrait af min hustru, hwilket jag hade målat
efter en liten gips-medalj.
Prosten hade köpt på en anktian hela samlingen
af nyssnämnda portraiter; men gifwit den till
Linköpings Consistorium, dock med willkor, att han wille
låta göra sig copior deraf först. Han ansåg mig
504 skickelig, och skref twenne bref om detta sitt ärende,
till twenne Prostar på orten der jag bodde (den ene
af dem war Prosten Gustaf Ödman uti
Hjelmsryd, och den andre J. Unge uti Sandsjö); ty han
hade glömt mitt namn. Jag fick således begge
brefwen, hwaruti Prosten Nyrén yttrade sin myckna håg
att få mig till sig, och försäkrade på det kraftigaste
pin min nöjakti iga hela samt fri stjuts fram och
åter.
Detta gsig nog godt ut: men jag hade wäl ändå
en liten fruktan, emedan jag intet hade sett och talt
med honom; och utomdess ingen af Prostarne kunde
försäkra, att det blefwe uppfyldt af Prosten Nyrén,
hwad som han hade skrifwit; men begge rådde mig „
att resa till honom, i stöd af skrifwelsen. Min hustru åter
rådde mig alldeles derifrån; ty hon fattade litet
misstroende till honom, af något som gaf anledning dertill,
då Prosten Nyrén war inne och besåg mina målningar.
Men efter jag ej hade något säkrare arbete, så tyckte
ing mig höra försöka min lycka; och tilläfwentyrs —
tänkte jag — hwem wet? Kanske jag hos honom
förhenn mig åtminstone så mycket, som erfordras för
mig till nödwändiga höst-utlagor — och hwad jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
