Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
han hade kort tid förut warit betjent hos nyssnämnde
unge Herr Baron Adelcrantz, då ock hans hustru war
kammarpiga på Hubbestad. Hos dessa mina gamla
bekanta, wäntade jag åtminstone kunna bli
härbergerad med nattqwarter på några nätter, utan någon
synnerlig afgift; min ringa förmögenhet bragte mis
på dessa uträkningar. ö ö
Som kort tillfrene sagdt är, kom jag till
Stockholm, trött och ömfotad, med påsen på ryggen och.
mina målningar under armen ihoprullade; frågandes
efter Operahuset; fick änteligen besked och anwisning,
hwarest min bekante bodde. Jag bankade på dörren
flera gånger, och som jag hade fått försäkran det
wärdfolket wore inne, så bankade jag hårdare och
hårdare. ÄÅnteligen öppnades dörren „ wärdinnan
räcker ut handen, skjuter mig tillbaka, ber mig weta
gå min wäg, och hennes uppsyn eller mine wisade
icke det minsta tecken till bekantskap. Hon wille strar
rycka dörren till, men jag påbördade henne för Guds
skull gifwa mig lof att tala wid sig några få ord.
Hon stiger då ut med den ena foten i förstugan eller utom
dörren, och sedan jag i störska korthet hade sagt
henne min belägenhet, och att jag ingen annan menniska
kände i staden, samt nu på stunden wore inkommen,
swarade hon också kort och begripligt, nemligen, med
först en fråga: om intet jag har wetat redan anmäla
mig wid Polisen? ty det wore det första som jag bordt
iakttaga; det andra swaret war beklaganswärdt:
’“Ånglund ligger rent för döden“! Dermed drog hon igen
dörren, och jag fick ej tid att gifwa henne del af
min medömkan öfwer hennes sorg. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
