- Project Runeberg -  Målaren Pehr Hörbergs Lewernes-Beskrifning /
117

(1817) [MARC] [MARC] Author: Pehr Hörberg With: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

så förhåller sig, hwad wi kalla ålderdom, till en
högre; det är derföre man ser, att älskwärda Gamla och
älskwärda Barn alltid genom ett underbart band af
kärlek och förtroende dragas till hwarandra. Den
plågsammaste afdelningen i Hörbergs lefnad war tiden af
den sjukdom, från hwilken den af honom sjelf
berättade och målade operationen befriade honom. Han
orkade naturligtwis under denna tid ej mycket arbeta;
hwaröfwer hans familj, som derigenom såg sin
guldkälla förtorkas, på ett obetänksamt och för den arma
gubben sårande sätt beswärade sig. Han wistades då
i den yngre sonens hus, men måste begifwa sig
derifrån till den redan nämnde Peter Marian, hwilken
omsider ledsagade honom in till Norrköping; ; den
widtberömde Bjerkön wäntade honom der, och af hans
hand wille han mottaga det längre lifwet eller den
hastigare döden. En händelse, som på denna resa
tilldrog sig, må förtäljas, endast som ett prof af de
faror och lidanden han nödgats erfara. Wid sin affärd
trodde han ej, att han skulle någonsin komma
lefwande tillbaka; han gjorde derföre afskedsbesök hos sina
nårmaste bekanta i hemtrakten och wid Finspång. Det
drog något ut på aftonen, så att han först i stark
qwällskoymning kom med sin son ner på en sjö, som
måste öfwerfaras. Då de åkt ett stycke, blef hästen
skygg, och gubben, som war sjuk och matt, föll ur
flädan och slog hufwudet i isen. Sonen förmådde icke
genast styra hästen och komma sin fader till hjelp, utan
denne blef en god stund qwarliggande afswimmad.
När sonen äntligen kom åter att hämta honom, kunde

han hwarken talg eller röra sig, och såsom han war

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 28 01:23:54 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phorberg/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free