Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Ur djupet himlens bloss, likt hvita gnistor;
Som ur en blå metall elektriskt spritta,
Ses "studsa fram, dö bort och återkomma.
Ur dagens källa, der den nyfödd svallar,
Och hafvets bryn i kretsadt sken förvandlas;
Steg Cypris fram; och ur dess hår, som faller .
Ikring dess hvita skullror, likt en skymning
Som flödar ner på vinterklädda hällar, –
Det spridda ljuset droppar ner, och suges
Af fina hullet, som likt marmorn blänker.
"Men dessa strimmor, som på kinden rinna;
I skuggdrag lägga sig, och solens flamma,
Som tunna sminket, gjutes kring det hela.
Den ljumma vågen smeker Cypris” former,
Och delar kring en mild och retlig varma,
"Och hon betraktar sig och blygs och rodnar;
Och känner sig försmält af namnlöst vemod;
Som slumrar på déss munn och ler i drömmen.
Den frid, som verlden skänks, i chör besjunga /
Tartarn och Elysen och himlens Gudar.
Nu Zeus ur bojan sjelfförnöjd befriar
Prometheus, den hans afund fordom fjettrat,
Men nu; försont, bans verk förtjust beundrar;
Och då på Cypzris” anlet svärmeriet i
Som ej förstår men gissa vill sin önskan,
"Han måladt ser, väcks åter snillets lifskraft,
Som sprids i stenen, hvarur Cypris bildas.
Det bistra lejon med sitt gap, som lågar;
Ett menlöst, villadt lamm ej mer förskräcker.
Förbi den hjord, som väntar, smeksam vandrar
Den grymma tigern, van vid rån och plundring.
Med slutna klor den härjningslystna örnen
Den rädda dufvan möter och förskonar: ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
