Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Sväfvande i böljans krökta fjät:
Öfver hjessan brann en morgonstjerna;
Och, vid vindens röst, för Himlens Tärna
Böjde, nickande mot flodens spegel,
Bergens cedrar sina majestät.
Sänkt i skådning, blå sig ethern hvälfde;:
Jorden, stum, af stilla våällust skälfde;
Luften klang af ohörd fågelsång:
Blomstrens kalkar, ur sin slummer väckta,
Öppnades att efter ljuset smäkta,
Sågo drottningen – och tårar smekte
Hennes fot, som flög med, vestans gång.
Nu jag göt i lutan denna tjusning,
Den en Gud mig gaf, vid lifvets ljusning;
Rikt betalande mitt Odes brott:
Häpen hon mitt spel ur lunden hörde –
Följde tvekande den klang, som rörde;
Säg den djerfve – som med knäfall, fjerran;
Väntade och fruktade sin lott.
Mörka hår, som konstens medel flydde;
Biott en linda af narcisser prydde, –
Våg på våg kringsvallade dess bröst;
Hvit som englars skrudar morgondrägten
Samm, med blomstren stimmande, i fläkten.
Af en lycklig azurfärgad gördel
Kring det smala lifvet fängslad löst.
Så hon stod framför mig. Blyg, som strimman
Af en måne, röjd i silfverdimman,
Jungfrubarmen genom floret smög.
Från det anlet, der jag än såg dröja
Tarars spår, nu föll. en hatad slöja &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
