Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Kanske, ock, ”Hvar vistas han?” du frågar:
”Månne i hans egen lefnad ”lågar,
”Denna dygd, jag i hans dikter fann?
”Skalder sällan äga fromma seder;
”Men om Religion hans Säångmö leder,
”Som den andaktsfulla stämpeln tyder,
”Säkert är han då en ädel mani”
Säkert, säkert! ja, den dolda oro,
Enda spår af irringar, som voro,
Skulle dö vid ljudet af ditt tal:
Himlars sällhet skulle kring oss svalla,
Lifvet bort i högre rythmer skalla;
Sist Fulländningens förtjenta Hebe
Vinka med föryngringens pokal.
, ’
Sväller dig en ljuf, oändlig längtan,
En, lik anderöster, salig trängtan,
Efter en, fast dunkelt, påmind bygd?
Ack! engång förent, vi sågo qvälla
Verldar, gullstoft-likt, ur Ljusets källa,
Då vid Skönhetsfloden våra själar
Kysstes under himlalindars skygd.
Snart vi återgå till fosterlandet,
Snart det brister, detta trånga bandet
Af en sinnlig verld, som skymt vår syn:
Och när stjernorna i kretsar sjunga,
”Tingens rena former kring oss ljunga, –
Skall i skönhet och musik försmälta
Minnet af den låga jordens bryn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
