Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
:niskans bestämmelse inom förgänglighetens rymd är,
att genom sjelfverksamheten af ett i oändlighet sig
bildande förnuft eröfra den gyllene Ålder, som in-
stinkten – ’eller, om man vill, högre naturers ’nåd –
skänkte: henne i oskuldens tillstånd. Men då den
eviga Viljan skiftade sitt aftryck i otaliga, mängfär-
gade strålar, ville hon, att menniskovärdet genom täf-.
lingen skulle förhöjas; hon bestämde dessa väsenden,
att på olika banor återgå till sitt ursprung; i hennes
plan låg ej allenast söndringen i myriader särskilta
karakterer, utan ock ett bemödande af dem bland des-
sa, hvilka inre likstämmighet och yttre tillfällighet
förenat, att till gemensamt fullkomnande förbinda sig
i större familj-massor – i Stater; häraf upkommo nä-
” turligtvis hufvudgränsorna af national - lynne och
,
språk, som är den ursprungliga mnationliga ’syftnin-
gens andliga uttryck. Hvar och en Stat är ett försök
i stort, att i erfarenheten realisera Mensklighetens
hufvud-idé. Medborgarns första pligt, såsom sådan,
är då att med försmältning och undergång kämpa för
de förhållanden, som äro vilkor för ett folks vetten-
skapliga och sedliga försköning: han vill,. såsom sjelf-
myndig, och vill ej, att ”det ädla, det stora, som för-
”svinner, skall som en meteor blott hafva lyst för
”minuten” (sid. 19:) Han vet, att ej ”vår omvård-
”nad endast är inskränkt inom det husliga lifvet och
”Pyåra Benen råmärken”, (sid. 22.) men ock, att
man falskt" ”tror sig utmätit omkretsen af medborger-
ige skyldigheter, när man till staten afger sin ut-
”skyld och ej för en allmän säkerhet rubbar vilkoren”
(sid. 34.) Nej» med en fri mans rörelse häftar han
: blicken på sin moderjord, emedan vi ”här för evig-
— ”heten uppföddes” (sid. 21.) och emedan dess sköna
kullar gömma allt, hvad oss i minnet är vördadt och
kärt: våra tappra fäders kumbel, vår barndoms lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
