Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN
60
95
Ilions qvillrande barn skrämmer åt blå ocean.
Blygsamt växer ditt lof, Homers Tolk! Strömmen,
den unga,
Så i granitens bädd ses af Dryaderna blott:
Snart i förhöjdt majestät, en Gudars och menni-
: skors fägnad,
Vaggar hans väldiga famn vimplade flottorna fram.
Såsom en vinternatt, Bland himmelens eviga stjernor,
’Tyndaridernas par broderligt lyser hvarann:
Så af förbundet enhvar, ed Gud och Sverige
i hjertat,
Söker, i kunskap och dygd fädernas manliga spår.
Väna Charit! beträde ock Du den värdiga kretsen:
Hastigt på, flärdens ruin svajar vårt purpur-
standar!
Tro mig; Sophie! Gudomlighet är din bestäm-
melse, Ädla!
Djerft på din vingade ban trånga Decenzen bele!
Skulle väl Qvinnans dygd af Castalias lagrar för-
dunklas?
Hvem uppfann väl en så tom och barbårisk chimér?
Är då bildningen sjelf obildad, och Helios kolsvart?
Skulle ej snillets höjd vara ock höjd af förnuft?
Och då naturn gaf ljufhetens språk fulländadt åt
Qvinnan,
Mäånne den henne befallt qväfva dess him-
melsorgan? :
Söderns döttrar ej så: tjusfull, som Hesperiens
färgspel,
Klang ur orangernas lund mången Corinnas ackord.
Tindrar för dödliga qvinnor ej der, odödligt, ett
mönster,
Schlegels herrliga Vän, hon som: Jtalien besöng? .
Stael- Holstein, gudomliga namn, engång, som en
stjernbild,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
