Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Ja, le ännu med vemod mot den Zon, = I
Som qvar i dimman dina Vänner famnar;
Och hviska till dem: ?”Kom!” med serafston
I brödrakrets af paradisets hamnar:
Och när dem sörjande, en enslig stund,
En sällsam flöjttons dallringar förnöja , =
Det återklangen är från Edens lund,
Och bud från Fredrik, att ej länge dröja,
Och = om Du lémnat, i en okänd trakt,
En Hyacint, för skön åt denna heden;
En Psyche, än beglänst af ljusets prakt,
Blyg sinnbild af den bimlaburna freden:
O, sänk Dig ned på aftonrodnans sky,
Och kyss Huldinnan, gömd i sista vinden, =
Och då hon räds, stänk skimmer på dess hy,
Och säg ditt namn, och fläkta tårn från kinden!
Vid Tidens gräns, af hjertats trånad spådt,
Ett Morgonland i evig fägring strålar,
För Barndomssinnet genomskinligt blott,
Som der sitt hem och sina englar målar.
Bland glansgestalter kärlek thronar der,
I Poesi försmälta rymdens stjernor,
Och , tusenårig, nya jorden bär
Ett saligt folk af ynglingar och tärnors
Ej Ödets storm de skära Former når,
Som klarna här i färgorna af dagen;
Diotima vid Platons sida går,
Af solars närmade musik betagens
Der går ’din Bror! 2) — Då /Snil!ets gudabrand
— Befriade sin kraft ur stoftets bindlar,
Hans stora själ flög till den ljusa strand;
Åt hvilken Tankeus vinge späns och svindlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
