Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Den eldiga tärnan, så sjudande öm,
Dig fattar med svanhvitan arm:
”Du handlat — och stridt mot en slukande ström;
”Kom, älskling; och glöm i en vällustig dröm
”De krossade kedjornas harm.
Y
”Är brudliga kammarn :ej sirad och båld?
”Ej Frihetens eviga borg? AR
”Åt Ödet den sinliga jorden är sald;
”Ej prisas i grafven des fjettrade våld
”Af irrande vålnaders sorg.” —
Så läspar hon, och vid metallernäs sken
Till hjertat af jorden dig för: = = a
På hemliga stigen, så skum och så sval,
Till eviga Natten ett skaldarmal é
’Af jungfrur och svenner du hör.
Men stundom vår Konung, med lian så blank;
Ger tecken från grönskande thron:
En midnattsvind spelar på kyrktornets flagg;
Till bal vi oss smycka, och spegla i dagg;
Lyktgubbar oss lysa på mon.
De skäraste skrudar vi kora oss då,
Ty ära är Herrskaren värd!
Ett norrsken förskönar vår snöiga drägt,
Som fladdrar i vinden, hvars lekande fläkt
Oss bär till en ljusare verld.
Och minnen omsväfva ditt hänryckta bröst,
Likt englar i flygande ljus: ,
Du svimmar i Lifvets skummande haf;
Och badad i kärlek, står opp ur din AJ
Nybildad, ur fädernas hus! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
