Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Snafvande föll på stapplade lik. Gladt fienden upp:
skrek.
Nu kringgäfvo de fega behjertadt den fallne, som
omslöts fö
Med : två mäktiga band, i triumf till förstinnan att
föras.
Wanda, än blek och förstörd, beskådade ynglingen.
Miskund
Väckte dess blick. Förgäfves försökte hon vredgas;
i förgäfves
Sitt ljufsmäktande öga beväpna med blixtrar, förgäfves
Höja sin rösts förföriska ljud till krossande thordön :
”Var oss helsad, o främlingens son! Och ser jag
den starka
Ritogar här i kedjor, i kedjor den förste af hjeltar?”
”Ritogar ser du i kedjor ej här,” gensvarade
Guthard, i
”Dina doggar förmå ej det Rygiska lejonet fånga.
Var mellertid stolt öfver din fånge, förstinna af.
Krakow! |
Guthard är jag, .den näste till Ritogar. Honom i välde
Näst, och i kärlek till dig, du skönaste -flicka på
I jorden,”
Rodnad, — liksom i rosornas nejd den kinderna
: målar, —
Mildrad rodnad, besken jungfruliga kinden; Förlägen
Slog hon de matta ögonen opp: ”O älskar din Konung,
”Älskar då allvarsamt jernarmigamannenmig, Guthard!”
”Om han älskar: dig, frågar du mig, o dotter af
Krakow?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
