Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: 243
QOrdnades kämparnes led, likt två stälmurar, vid
e stranden. 7 :
Och när ur föbrenne haf de första strålarna framgått ,
Stodo de rysligt skönt i stälbepansrade lemmar,
Blanka och skimrande längs flodstranden. Till mötes
| tutaf den
Kommande soln jubilerade skarorna. Henne till mötes
Lyfte de slipade sköldarna högt, att dess flammande öga
Såg sig fördubblad i hvart Sd ett hvalf, och skinande
TÄten
Stod deromkring,: likt himmelens fästen i frostiga
nätter. $
Hjelten sin ståtliga: häst nu tyglade. Fxrustande
vildsint
Stegrade sig och stampade’ gnistor han opp. Och af
: skum var
Silfvertränset bestänkt. : En aning i konungens själ flög.
Dock sig bemannande snart, han fattade gångarens tygel,
Strök hans prunkande hals och förde honom blott en-
s gång
Tederna ned’ och opp, och kastade, hui! på dess rygg
sig.
Modig sin modiga häst framför stålväggen! han tumlar:
Si! betäckt öfverallt med lysande stål, hur han blix-
trar Ah
Stolt i den stigande solns nytändande skimmer. Hans
stridshäst
Gnäggande slog i luften sin trotsiga hals, och en’ östil
Rullade ut hans silfverman, likt hvirflande yrsnö.
Wanda ej så, de Lechers- förstinna. I glans af.
sin skönhet,
Och i sin oskulds milda behag, med den lugna för-
tröstan, i
&
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
