Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Från en gång glada kojor
Nu hasta män och qvinnor,
Dem barnen länge re’n till festen måna.
Ur drömmens rosenbojor
Gå mysande Huldinnor,
Att Kärleken i Religionen ana.
Re’n morgonrodnans fana
Vill svajande dem hylla:
O glömmen ej, J Väna!
Att hennes löje läna,
Och med en pantkyss, nästa afton; fylla
Hvad vännen ber, som trängtar
Vid släden ze’n och efter sköldmön längtat.
Ur skogens dolda banor
Vid kryckor gubbar vackla,
Och hvit, som granens snö, hvar hjessa blänker;
AT ätti vintrars vanor,
Åt kyrkan, sedd vid fackla, å
Ett blottadt hår sin gamla helsning skänker.
En tår på kinden stänker,
Den frosten silfverhöljer,
Då långt från kyrkogården
De se den skumma. vården
Som stoft af fordna tiders minnen döljer:
Och månan slocknad skiner,
Och vinden i de glesa lockar hviner.
Ren jernets anglar döna = ’
Och tempelporten dundrar,
Härin, härin till frihet och försoning!
I sinnbild af det Sköna
Det Helga du ’ beundrar;
Sjelf Konsten böjer knä i Frälsarns boning. -
Förlåtelse och skoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
