Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: : 340
Ren rodnar solens gudaglans,
Lik brudens hy vid hvilans timma,
Och stjernor ’smälta till en krans
Och verldar gjutas i en strimma.
’Pyst fågeln satt i almens topp,
Och dufvan såg sin älsklings hopp.
Ur tingens ordning än var skild
En Själ, der Skaparn tryckt sin stämpel:
En vink —D ur gruset stod en bild,
Portalen till den Högstes tempel.
Nu leende besåg vår Far
Det verk, som vid hans fötter var.
Han tände sinnet i dess sköt,
Med himlens purpur stänkte kinden,
Sin flamma i dess blickar göt,
Sitt lif i bröstet smög med vinden;
Och jordens Drott, sin sköna hamn,
Han tryckte mot sin faders-famn.
Men då tillbaka i sitt ljus
Den Evige försvann ur Eden, :
Ett vemod sönk från trädens sus,
En skymning breddes öfver heden. .
Bland djurens Ick, vid fågelns sång,
Så enslig Adam fann sin gång.
Der satt han stum vid källans brädd,
Såg dess kristaller sakta rinna;
Och slumrande på gräsets bädd,
Sig drömde lindad till en Q vinna;
En varelse, med anletsdrag
"AF rosens sol och liljans dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
