Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
Hon var blyg, lik Edens första knopp;
”Varsamt nerböjd i dess sprickningstimma;
Blid, lik dagningen af nödens hopp,
Sorgligt lugn, lik Lunas bleka strimma.
Skön, lik Venus, när ur hafvet höjd
Hon ser ner och speglår sig i dagen,
Menlös, lik bland Cupidoners fröjd,
Dufvan, fäst vid gördeln af behagen.
Nöjd med kojan var jag, om hon blott
Ville der min dyrkan mer värdera,
Vattna liljan, ansa mina skott, ;
Och. en telning stundom sjelf plantera.
När från trädet log en gyllne frukt,
Och på reslig stengel eternellen,
Vi förfriskades af deras lukt, .
Och i skuggan jollrade bort qvällen.
Och en flod, af vädren sakta rörd,
Sig igenom ängen slingra skulle,”
Och Najaden, mellan vassen hörd,
Stänka från sitt ljumma bad min julle.
Elyseiskt dunkel för oss låg
Denna holme, der jag plundrat näten,-
Och der Flora, som min lycka säg,
Frågat Hilma, om jag var förgäten.
När på gräsets grönskande tapet
Ifrån mödorna jag stundom hvilar,
Röjer mina” barns förnöjsamhet,
Våckt af deras käglor, båll och pilar,
Och den ene springer om sin Bror,
Att miy smeka och min kyss förbida;
Ska!l jag smyga honom till sin mor,
Som med engeln leker vid min sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
