Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EC H 0.
Företöm ej mig, när vid din graf jag gråtor,
Och. hjertat klappar imot den mull dig hölit,
Och tanken ej den Styrelse förlåter,
Som i en okänd rymd dig för min trånad döljt;
Och när i Lifvets sal de sista ljusen slockna,
Och skuggor darra fram ur dofvå moln, somyjockna
Der fördom festen var, — jag ropar rädd till dig:
Förglöm ej mig! Förglöm "ej mig!
Förglöm ej mig, när afståndet förmörkar
De ängder, der likt barn Vi lekte nyss,
Och vi ej irra bland de stilla björkar,
Dem aftonsolen gaf en moders afskedskyss.
Och om ’från vårens hem du än på berget skådar, -
Der vännens stumma bild hans smärta d’g beb dar,
I Hilmas armar hör hans suck, som häfver sig:
Förglöm ej mig! Förglöm ej miy!
Förglöm ej mig, när dömd, att öfrig stanna ”
Jag söker ensam nu vårt helga mål, RE
vv
Och räcker fram mot Ödets vigg min pania,
Och "väntar Aggets orm med åter slipadt stål.
Och när ur Sångens verld en dissonanz sig väcker,
Din hågkomst ’elde mig, när furien mig förskräcker;
Min goda Engel biif; när lutan helsar dig:
Förglöm ej mig! Förglöm ej-mig!
Förglöm cj mig, när verldens barn förläna
Det ideal, som för mitt hjerta står,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
