Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Herdelif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pastorn såg mest på honom i hela församlingen.
— Den gossen — han såg min sann ej ut som
om han bure på någon olycka! — —
Men pastorn hade erfarenhet af mennniskorna.
Han visste att man finge ej döma efter ytan.
— Kanske vore det bäst att komma den
stackaren till mötes på halfva vägen! —
Pastorn tänkte på sig sjelf och den der gången
i kyrkan.
— Ja, ja! — Det var ej allom gifvet att komma
i sådan stämning — många voro visst kallade, men —
— Han ville tala vid gossen.
— „Kom upp till mig i morgon förmiddag, —
jag har något att tala med dig om min son!“ —
Den unge rödkindade bockade och tackade och
lofvade komma. Och stoltserade för kamraterna
öfver den ära som vederfors honom.
Han kom dit.
Pastorn hade litet svårt att komma sig för med
inledningen.
— Det var ett sådant kinkigt ämne.
Han anmärkte att börja med, att det funnes
saker och ting som — som — som man kanske helst
bar inom sig — som voro rysligt farliga att sluta så
inom sig sjelf — som man borde anförtro åt andra.
— „Ja“, sade gossen.
— Pastorn började så utbreda sig om
prestaembetets betydelse — ej blott ett predikareembete,
utan en fristad dit enhvar utan skilnad, vore han
än så oren kunde komma och söka tröst och råd, och
finna hjelp.
Gossen sade ja igen och gjorde stora ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
