Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Varde ljus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
profet öfver alla profeter, och fordra att blifva trodd —
blindt trodd!
Som i en dröm förvexlande orsak ock verkan
ansåg han sig hafva lefvat så förunderligt följdriktigt
fram emot detta mål.
Med en lång blick insvepte han åhörarne och
liksom drog dem inom trollkretsen af sin fanatism. Och
började så inprovisera.
— Han gick ut från himmelriket, som han
liknade vid en såningsman. Han talade om god frukt
och ond frukt — om den eviga saligheten — om
synden — döden — den eviga fördömelsen — om
botfärdige och obotfärdige syndare — om helvetet och gråt
och tandagnisslan.
Men han talade så derom, att ingen bland de
många tusen åhörarne ett ögonblick tänkte på, att de
hade hört samma saker många gånger förut. Med
raffinerad virtuositet förstod han att spänna åhöranes
uppmärksamhet i oändlig stegring, utan att släppa
efter ett ögonblick.
Han målade för dem himmelens salighet i satser,
långa som midgårdsomar och mjuka som
ejderdunsbolstrar, i hvilka tanken kunde sjunka in så behagligt
och dofna bort, i det angenäma medvetandet, att det
ändå ej lönade sig att följa med, att den kunde spara
sig besväret att begripa, att saligheten vore just att
tro ändå! —
De började se så saliga ut allesammans de goda
berlinarne.
Men då släppte han lös öfver dem den eviga
fördömelsen, plötsligt som en vulkanisk eruption.
Helvetets fasor kommo i en orkan af korta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
