Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Varde ljus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej sagt det — ej det — och ej det?! — slagit den
andre till marken — qväst hans öfvermod!?
— Var hans tro blefven så svag? — eller fanns
det något ännu starkare än tron? —- —
Starkare — än tron?! —
Som af sig sjelf gledo några ord öfver hans
läppar —:
— „Men den starkaste af de tre är kärleken“. —
Kärleken — hvad hade han gjort af den!
— Inför det spörsmålet förbleknade den sista
qvarlefvan af storhetsdrömmen — hans ungdoms
altartafla blef till intet. Och när han så blickade tillbaka
öfver sitt lif undslapp det honom ett qvalfullt —
»vanitas! — sjelfbedrägeri alltsamman.!“ —
— »Herrens afsigter“ hade varit trollformeln, som
hade låtit honom se allt i ett falskt ljus, insvept hans
förstånd i sitt mångfärgade halfdunkel! Och nu var
det dunklet blifvet mörker, — han sökte, men fann
ej mera hvarken Krist på korset, den uppståndne
frälsaren eller profeterna.
Helgedomen låg grusad af samma yxa som hade
byggt den, — förödd af en djerfvare ordets
beherskare — förödd af ord — liksom den varit uppbyggd
af ord!
Allt var endast tomhet och långt borta i djupet
af denna, grinade förvridet, men lifslefvande fram ett
vidrigt spöke från det förgångna — hans ungdoms
onda samvete. —
Het var den Herren, som hade pröfvat honom!
Han hade trott det dödt sedan han nedlagt det
i kyrkans sköte.
Men det lefde ännu — det första och det sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
