Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iedipus i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den hvitklädda mjuka qvinnokroppen, så att han knappt
visste till sig mera.
— Något så vackert hade han aldrig sett —
aldrig — inte ens Greta — —
De började tala igen dernere. Först moderns
röst, bevekande, bedjande, smeksamt, — medan faderns
svarade kort och afvisande.
Allt smeksammare blef qvinnorösten — allt
medgörligare och mindre fåordig mannens stämma, — den
antog småningom samma vänliga tonfall som hennes,
— stämmorna liksom möttes på halfva vägen, och
sjönko småningom tillsammans ned till bara
hviskningar.
Anders ryckte till och pressade ögat närmare
intill springan.
Den hvitklädda qvinnogestalten — han höll den
liksom omarmad med blicken, i ett enda vansinnigt
stirrande.
Han hörde icke mer — såg intet bestämdt —
hvad han såg och hvad han hörde smälte tillsammans,
jagade med blodet genom ådrorna, — bultade som en
hammare i bröstet och vid tinningare och kom honom
att frysa och svettas om hvartannat.
Medan hans blick med vansinnig kraft drog till
sig den hvita qvinnogestalten bokstafligen sög den i
sig allt närmare och närmare — — — —
En underlig krypande känsla öfver hela kroppen
— — det gick som ett regn af gnistor för hans ögon,
— han föll baklänges — — han hade den nu — han
kände den mjuka kroppen i sina armar — det var ju
hon det var Greta — — — — — — — — — —
— — — — — — — — — — — — — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
