Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iedipus i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han väl fått gubben inbäddad tog han
ljuset och lyste på honom.
Ett fräckt leende for öfver hans ansigte när han
såg den plussiga försupna nunan, rynkig med tjock
näsa, utstående ögon och ett borstigt grått
skäggstubb, som ej blifvit rakadt på en vecka.
— „Fyllsvin!“ sade han halfhögt.
Så såg han bort till Stina som satt der fyllig
och röd och varm, med upphettadt ansigte och eldiga
ögon. Han ställde ljuset ifrån sig och gick bort till
henne. — Satte sig bredvid henne på sängkanten och
lade sin arm om hennes lif.
Han kände sig fullkomligt i sin goda rätt,
Fadern hade nu också dött bort inom honom,
han kände numera ej respekt för någonting annat än
sig och sina önskningar.
De och deras tillfredsställande voro hans lag.
Och han tillfredsställde dem.
— Gamle Larsson hade plötsligt satt sig upp.
Hans förstånd hade ännu ingen plats för en
sådan oförsynt fräckhet — han trodde ej sina ögon utan
stirrade på dem som om han drömde. —
Så begrep han fullt på en gång — och var öfver
dem som en blixt. Högg näfvarne i sonens hals och
klämde in tummarne i den, så att tungan hängde ut
och ansigtet blef blått. Ryckte upp honom och
kastade honom handlöst ut i farstun, der han blef
liggande som en trasa utan att gifva ljud ifrån sig.
Lika snabbt var han framme vid spisen ryckte
till sig yxan och svängde den emot hustrun i högsta
hugg. Hon sprang undan — han jagade efter henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
