Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iedipus i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— „Om han kommer sej igen, — — — om
han — —“.
Mera fick han ej fram — han darrade på målet
och var alldeles hvit i ansigtet.
— Hon for samman — sade ingenting men hon
begrep, — — de hade tänkt den tanken samman en
gång förr.
Ljnset stod på nedersta trappsteget och lyste
midt i en blodpöl.
— „Han hade kunnat slå ihjäl sej“, sade hon
och såg bort.
Anders höjde yxan — Hon såg det ej — men
hon hörde honom fnysa till.
— „Nej, nej! — inte så!“ skrek hon gällt.
Yxan sjönk.
— „ Tänker du låta honom slagta oss båda två!“
kom det med ansträngning ifrån Anders. Hon såg
honom fast i ögonen — hon såg spegelbilden af sin
egen dödsångest der och sade ingenting.
— „Antingen de eller han, det stod fast. Alltså han!
Anders slängde ifrån sig yxan och högg med
båda händerna ett stadigt tag om gubbens hals — så
som han hade gjort då.
— „De syns!“ hväste Stina till och slet lös
handen. Hon hade fått af sig strumpebandet och slog
det om Larssons hals, ena ändan behöll hon sjelf -—
andra gaf hon sonen.
— „Dra till!"
All tvekan var försvunnen, hon var med ens
kallblodig så snart beslutet väl var fattadt.
Och hon strypte gubben så likgiltigt; som hade
det varit en katt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
