Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - „Crimen laese majestatis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och hon hade slagit upp! Hon kunde ej stå.
ut med en enda af dem! —
— En älskade henne visst ännu, troget.
— Men hon brydde sig ej det ringaste om
honom! — Han var ful — obetydlig; — såg ingenting
ut! — Hade visst pengar – – men — något så fasligt
kunde hon ej tänka sig, som att gifta sig med honom
— lefva ett helt lif med honom! Usch då! —
— Det hade hon förresten sagt åt honom sjelf! —
— Han älskade henne ändå! Hon kunde ju inte
befalla honom! Hon hade till och med gifvit honom
lof att göra det — på afstånd, — att skrifva till henne!
Hon hade lofvat gifta sig med honom sedan
— när hon ej mera hade lust till någon annan, —
när hon tröttnat att njuta mera af lifvet!
— Och han hade lofvat vänta.
— Hon hade fått bref ifrån honom i dag.
„Du kan gerna få läsa det!“
Han ville ej.
Men hon läste det högt.
Åtta sidor ömma bedyranden — en olycklig
förälskads böner och bedyranden, hvilka kommenterades
förhånades och utskrattades af henne. Och sedan ett
beundrande:
— Oh hur han älskade henne! hur han kunde
älska rent — oegoistiskt!
— „Det är annat än du! Men jag älskar dig i
alla fall.“
Hon smög sig närmare intill honom, lade
hufvudet emot hans skuldra — visade en vackert böjd nacke,
som han ej kunde låta bli att trycka sina läppar emot
och såg ömt, sorgset, på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
