Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den modernistiska diktens komposition förfäktar
samma tendens som den poetiska bilden: att visa de
fördolda sidorna hos tingen. Den följer härvid i
allmänhet regeln, att den bredvid varandra ställer
bilder och begrepp med vitt skild betydelse, och för- ’
enar dem sinsemellan medels associationer.
Självfallet måste en viss tematisk enhetlighet härvid
bibehållas, fastän en långt större frihet härvid blivit lämnad
åt diktarens initiativ än hos den gamla dikten.
Som illustration må anföras följande dikt av
Dikto-nius:
Först sitter de alla
som ruvande olycksfåglar.
En ensam fagott kraxar:
kråka med näsblod.
(Orkester, Stenkol.)
Diktens tema är en orkester som börjar spela. Den
första raden: »först sitter de alla» finns ingalunda
endast till för att tvinga läsaren in i diktarens
föreställ-ningskrets. Den bildar tillsammans med den följande
en poetisk bild. Diktonius förliknar musikanterna vid
»ruvande olycksfåglar», han vill medels de härvid
uppkommande associationerna fånga det tillspända och
förväntansfulla i konsertsalens atmosfär. Bilden ger en
plötslig, blixtlik belysning av situationen, den är ny,
och således i stånd att framkalla en reaktion hos
läsaren, d. v. s. har ett poetiskt värde.
De två följande raderna innehålla var oeh en en
poetisk bild. Till sitt logiska innehåll äro de vitt
skilda från varandra, vilket emellertid inte på något sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
