- Project Runeberg -  Återsken /
132

(1932) [MARC] Author: Henry Parland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förut icke observerade detaljerna, har man vant sig
vid dessa och kompletterat sin inre bild av föremålet
ifråga med dem, erbjuder bilden inte längre något
intresse. En fotografi har därför egentligen en
mycket kortvarig livstid, redan efter några timmar blir
den likgiltig och avnött, och man gör då bäst i att
lägga den undan och glömma den, för att sedan
någongång rent tillfälligt erfara samma upplevelse av
omedelbarhet och nyhetskänsla, som när små obetydliga
detaljer kunna låta minnet av någonting fullkomligt
lösryckt och bortglömt fladdra upp till en bjärt och
suggestiv illusion. Aldrig kan man erfara ett
starkare intryck härav än när man sitter böjd över
fram-kallningsskålen och det ena draget efter det andra
skjuter fram, det ena kompletterande det andra,
givande det en helt ny betydelse och vikt, tills de slutligen
balansera mot varandra till en bild, vilken förvånad
ser ut i rummet likt ett nyfött barn.

Kopieringen av ansikten och grupper har alla
dessa egenskaper i allra högsta grad. Det ligger
någonting av uppväckande från de döda i processen. En
situation eller ett ansiktsuttryck som i det verkliga
livet aldrig kan vara precis detsamma flere gånger å
rad upprepar sig här huru många gånger som helst,
därtill behövs blott tillräckligt kopieringspapper och
framkallare. Man kan kopiera dragen av en person,
som dött för många år sedan, i hundratals exemplar,
man kan fylla hela sitt rum med bilder, den ena
fullkomligt lik den andra och alla småleende eller
stirrande på samma sätt. Det vore ett ofelbart sätt att
bli vansinnig, om icke fotografierna hade en så kort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phsken/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free