Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När vi sent omsider slutade, jag och Ragnar
måste väl gå ned till tåget för att hinna till tjänsten,
var du så slut som man bara kan tänka sig. Vi visste
inte vad i Herrans namn vi skulle göra med dig,
kommer du ihåg, Amy? Förrosten tror jag att du
knappast kommer ihåg någonting, du var alltför sömnig,
fastän du gud vet varifrån hade tillräckligt med
krafter kvar för att fordra att vi skulle stanna kvar hos
dig och ge tusan i alla tjänster. Vi hade lagt dig i
Ragnars säng, den var tre gånger större än du. Du
var alldeles omöjlig den dagen.
Men när vi på eftermiddagen kommit tillbaka, var
du så stillsam och ödmjuk och hade vänt opp och ned
på hela köket för att laga mat åt oss. Kommer du ihåg,
Amy, så vi skrattade, Ragnar och jag, när vi såg din
olyckliga uppsyn där du stod framför primusköket
och pumpade så att lockarna fladdrade kring ditt
huvud. Och sedan när vi satt oss till bords, satt du med
drömmande ögon och såg ut i trädgården som du inte
ens lagt märke till på morgonen. Jag tror att du
nästan skämdes en smula. Och när vi sedan reste
till staden med 10-tåget, hade du plockat åt dig
en blomkvast och hakom den gömde du dig för mitt
kanske litet spydiga utseende. Du var så snäll och
blyg och skämdes t. o. m. att röka cigarretten, som jag
erbjöd dig, emedan en äldre dam satt bredvid oss och
girigt betraktade din inte överdrivet långa kjol.
Var nu inte ledsen, Amy, jag berättar ju allt det där
bara för att påminna dig om huru snäll och artig du
ibland kan vara, och huru du nog kan hålla ut rätt
mycket om du bara vill. Inte sant, Amy? Bara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
