Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den där koppen, konnner du att bereda mig det höga
nöjet att få servera en till. Är detta inte nog?
— Kära lilla Amy, säger jag så vänligt jag kan.
Inte behöver du servera mig mera kaffe, ifall detta
förstör ditt humör. Jag kan ju själv.–––-Men jag hej-
dar mig förskräckt. Hon ligger handlöst över bordet,
och snyftar, snyftar, att man kan tacka gud för att
det inte finns människor i närheten.
Så rycker hon upp sig och faller ihop mot min
skuldra. En servererska visar sig för ett ögonblick,
men drar sig förskräckt tillbaka. Det är verkligen en
lycka, att det inte finns andra människor på
strandkaféet. Det är lyckligtvis middagstid — —. Ty
Amy snyftar hejdlöst vidare och jag sitter där i den
mest idiotiska situationen i mitt liv, och lyssnar
andlöst efter steg. — — Bara ingen skulle komma!
Vad tusan har månne gått åt flickan? Har hon
återigen råkat någon av sina forna bekanta?–––-Då
brukade hon bli så här efteråt–––––––––-Eller har jag faktiskt
sårat henne med mina frågor? Jag visste då
verkligen inte — att hon var så granntyckt. Herre gud,
bara ingen skulle komma!
Det finnes ingenting obehagligare för en man —
jag tror mig ha rätt att generalisera i det här fallet —
än att sitta på en stol med en flicka snyftande mot sin
skuldra. Man känner sig då som någotslags möbel, en
stolkarm eller något liknande, och man blir faktiskt
redan efter några minuter träaktigt stel och likgiltig;
man sitter där och spänner sina ryggmuskler, för att
inte ge efter för tyngden som snyftar emot en, och
tänker på vadsomhelst, bara inte på den där lilla olycks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
