Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du ljuger.
Hennes ögon drogo ihop sig och ett trött, horaktigt
drag skar in vid hennes mungipor. Jag kände igen
det, jag hade ofta observerat det i början av vår
bekantskap, medan hon ännu umgicks med sina forna
bekanta.
— Vem var hos dig då?
Hon for upp från stolen (stämde armarna i
midjan) och skrattade gällt och hotfullt i ansiktet på mig.
— En man, i en likadan grå hatt som du, men det
är också den enda likheten er emellan. För du är ett
rått djur!
IX.
Jag blir rädd
Tiden genast efter mellanfallet på mitt kontor hör
till de situationer i mitt liv, som jag har mest svårt att
åter försätta mig in i. Jag kommer nämligen inte alls
ihåg några reella fakta från den tiden, och det är ju
möjligt, att det inte heller inträffat något särskilt eller
anmärkningsvärt. Det är som om någotslags tungt,
grått töcken, i vilket små ljuspriekar — mouches
volantes — oavbrutet glida förbi, lagt sig över de
dagarna, och ur det dyka minnesbilder fram, flamma upp
för en sekund och låta mig i sin magnesiumbelysning
skåda saker och ting som inte alls finnas. För att
karakterisera denna period i mitt liv, som troligen inte
varade längre än en vecka, och som endast efterlämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
