Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amy en kväll leda sig opp till hans rum och klädde
lydig och ointresserad av sig. Han hjälpte henne
därvid med en stel artighet, som genast från början
förtog situationen all romantiskhet, men tillika
hindrade den från att urarta till rena rama svineriet. Ty
i själva verket var hon redan för länge sedan avklädd
inför hans inre öga, och under det hon drog av sig
klänningen, upplevde han endast samma torra
sinnesrörelse som en vetenskapsman, som arbetat ut en teori
och som ser den finna motsvarighet i verkligheten.
Hon gick också några timmar senare lydigt sin väg,
han följde henne ut på gatan och såg hennes silhuett
småningom suddas ut av kvällen. Men medan han
långsamt steg upp för trapporna, greps han av
känslan att denna gång ha kört fast grundligare än
vanligt, ty någonting i hennes hållning medan de sagt
farväl åt varandra sade honom, att detta ingalunda var
sista gången, utan att hon säkert skulle komma
tillbaka.
Ty de hade upptäckt att de på något sätt
passade ihop; de voro båda ur stånd till någon
djupare känsla, men också tillräckligt förnuftiga och
ärliga för att inse det. De försökte var på sitt sätt vara
nöjda med varandra; han med att mer och mer
fördjupa sig i hennes inte vidare komplicerade natur
och hon med att inte behöva vara ensam i sin
ställning till de övriga människorna. Därur växte
efterhand en sympati fram, man kunde även kalla den
kärlek, emedan momentet svartsjuka som en mycket
väsentlig beståndsdel ingick i den, en sympati som
tvang dem att söka varandras sällskap och tillbringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
