Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rösten flammar opp. — Ja, gör det. Jag har så
tråkigt här. Torsten har börjat springa hos mig alla
dagar, men, o du milde, vad han kan vara tröttande!
Gör det, snälla Georg!
Jag kommer ihåg Torstens vänligt förebrående ögon
och vet inte riktigt vad jag skall svara. Anita
fortsätter:
— Och vet du, mitt foto lär vara utställt hos alla
ateljéer här i staden. Du har väl också sett i
tidningen ––––-Jag tycker inte alls om bilden, men jag
hade ingen lämplig hemma och från ateljén gav de inte
den jag ville ha. Är den inte hemsk?
Det är åter den gamla Anita som talar: ivrigt och
på samma gång oberört. Jag vill svara, men hon
avbryter och orden prassla som sandkorn mot min
trumhinna.
— Kan du tänka dig, jag har fått lov att klippa
håret alldeles kort. De måste sy ihop såret och ville
skala mig som en rekryt. Men jag bad så vackert och
då klippte de bara till en del. Men det var hemskt
under de första dagarna.
— Stackars Anita, hör jag min röst uppriktigt
sorgsen. Dina fina, gula lockar. Det är ju hemskt.
Tror du det dröjer länge förrän–––––-?
— Jag tänker bära håret alldeles kort nu, svarar
hon. Du får se i morgon, vad det ser bra ut.
Alltså i morgon–––––-Adjö så länge.
Jag lägger på luren. Och för en stund glömmer jag
min ännu dovt värkande axel och allt det övriga.
Anita utan lockar? — Jag försöker tänka mig in i
/ 7 — Återsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
