Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägrade då. Senare bad Anita om att få åka bil. Jag
tror att jag sade emot, men jag var väl alltför
berusad för att göra intryck med mina ord. Erik körde
mot lyktstolpen, emedan han försökte väja undan
broräcket. Det var han som satt vid ratten.
Glasögonen skjuta inte mera så snabbt, men de vet
vart de skall sikta.
— Vad hade Erik med — henne att göra?
— Lika mycket som jag––––––han underhöll
henne tillsammans med mig, emedan — jag ensam inte
hade råd till det. Jag märker att jag sagt en
osanning och försöker stryka ut den: Det vill säga han
underhöll henne tillsammans med mig, fastän han
trodde sig göra det ensam. För resten trodde jag
detsamma om mig själv under en längre tid.
— Var han din vän? hör jag min fars röst be om
försköning.
— Nej, det var han knappast — han var inte min
vän. Det var för hennes skull––––-
— som du lät honom köra ikull, hör jag min far
tänka högt. Han krymper ihop, och hans huvud böjer
sig ned över papperen på bordet.
Jag sitter tyst och vet inte vad jag skall säga. Jag
ser den obevekliga logiska linjen i min fars tankegång
och vet att jag för att övertyga honom måste använda
likadana vapen. Men jag kan inte göra det. De äro
mig alldeles för främmande och motbjudande. Jag
kommer ihåg eftermiddagen oppe på Eriks rum,
bilfärden, Anitas likgiltiga småleende och känner att
detta aldrig kommer att rymmas in under min fars
före-ställningskrets. Det kan nog skuffas in dit med våld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
