Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Johan Berendes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock, högre uppgifter väntade den utmärkte
mannen. 1651 inkallades han i rådet samt erhöll
tillika direktionen öfver rikets bergverk och
presidentskapet i Kommerskollegium. Följande år
utnämndes han den 29 Januari till Öfverståthållare i
Stockholm men afled redan den 10 Februari samma år,
hvadan hufvudstaden sålunda aldrig kom i tillfälle
att tillgodogöra sig hans framstående administrativa
talanger
[1].
Johan Berendes eller Hans Berndes, som han gemenligen
torde hafva benämnts, var en af dessa ovanligt dugande
och driftiga embetsmän, hvarpå detta tidehvarf tyckes
hafva varit mer än andra rikt, och af hvilkas insigter
och arbetskraft de makthafvande äfven så väl synas
hafva förstått att på vexlande, men städse fordrande
poster, draga den största möjliga nytta. Hos alla
dessa män fans dock ej den fysiska styrka, som
satte dem i stånd att bära den stora arbetsbörda,
som sålunda kom att läggas på deras skuldror. Till
dem, som dignade under tyngden af densamma, hörde
äfven Berendes. Hans helsa bröts af det ansträngande
arbetet och de bekymmer, som dermed följde, och då
han kallades att i de högsta värf tjena sitt land,
hann han knappast tillträda desamma, innan han ej
mer än 5O-årig skördades af döden. Med sina öfriga
utmärkta egenskaper skall han äfven hafva förenat
personlig älskvärdhet och humanitet. »Ingen hafver
han skarpt och imperiöst tilltalt eller med snäsning
och snöpligt svar afvist, utan hört med tålamod och
näppeligen någon rådlös ifrån sig gå låtit», heter
det om honom och, tillägges det, »så blef han hög och
låg, fattig och rik fast lika kär», ett för visso
för denna tid sällsynt och för alla tider vackert
och hedrande eftermäle.
Gift först med Margareta Wildeman och efter hennes
tidiga frånfälle 1634 med Ingeborg Kurck efterlemnade
han tvenne döttrar, hvilka 1654 samtidigt med faderns
halfbroder öfversten Fabian Berendes blefvo upphöjda
i friherrligt stånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
