Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska talande vapen på 1200- och 1300-talen, af L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas Thorsten Notholmsson) och 1362 (2 st. där
han kallas Thorsten Simpa), vapnet »En fisk på sned
i sköld utan hjelm». Hans fädernevapen var ett helt
annat; det förra hade han upptagit efter sin morfader
Thorsten Simpa (d. ä.), som nämnes i flera pärmebref
från samma tid (se SRAP. I: 91, 173, 174, III: 301,
316). Att döma af släktnamnet torde fisken böra
anses föreställa en simpa.
Strale: Nils Olofsson Strale nämnes i pärmebref af 1359
med vidfogadt sigill föreställande en »stråle», d. v. s.
enligt medeltida språkbruk en pilspets »försedd med store
hullingar, lika långe som skaftholken eller något
längre» (H. Hildebrand. Sveriges medeltid 2: 590, där
vapnet är afbildadt). I sigillet läses S. NICHOLAI
... (SRAP. I: 133), men hos Anrep, Svenska Adelns
Ättartaflor 4: 233, uppgifves, att sigillomskriften
är S. Nicolai Stråle, hvadan kanske det nu utplånade
ännu i senare tid varit läsligt. – En »Petrus dictus
strali» nämnes i pärmebref af 1317 (Sv. Dipl. III:
303).
De nu lefvande ätterna Stråle till Ekna och Stråle
till Sjöared, som skola härstamma från en medeltida
adlig ätt, hafva också »armes parlantes», den förra
tre hela pilar lagda i midten tvärs öfver hvarandra,
den senare tre vanliga pilspetsar ställda efter
hvarandra på en ginbalke.
Stut: Anund Stut, som nämnes i pärmebref af
1370, har i därvid fogade sigill följande vapen:
»klufven sköld med en half lilja i venstra och ett
halft oxhufvud i högra fältet» (SRAP. I: 282; III:
320). Riksarkivarien Emil Hildebrand har benäget
meddelat mig en af honom gjord teckning af vapnet,
hvaraf framgår att Kullbergs beskrifning i SRAP. är
riktig. Då vapnet i Sveriges medeltid 2: 581 kommit
att af tecknaren – en äldre teckning i Statens
Historiska Museum har följts i Smt. – afbildas som
»ett oxhufvud med hals», torde detta bero därpå, att
»i en viss dager liljan ser ut som halsen på oxen»
(benäget meddeladt af arkivarien P. Sondén). I detta
fall skulle blott en del af det sammansatta vapnet
ha gifvit upphof till släktnamnet (jfr här förut
om andra ätten Læma). Sådant är förhållandet med
flera »armes parlantes», t. ex. Giøs’, Stenbocks,
Stålhandskes. – En bryniulphus dictus stuter nämnes
redan 1311 (se Sv. Dipl. III: 41); om han tillhörde
samma familj som ofvanstående är ej kändt.
Trolle: Numera adliga ätten nr 36 (friherrliga ätten
nr 360). »Ätten omtalas redan i 1300-talets början;
dess förste med säkerhet kände stamfader var Knut
Birgersson Trolle, hvilkens son, riddaren Birger
Knutsson Trolle, lefde 1365». Se Svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
