Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Kristoffer Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga af Kristina framstälda fordringar,
helt naturligt måste väcka den stolta furstinnans
lifliga harm.
Två år senare utnämndes Gyllenstierna till
öfverstelöjtnant vid Lifgardet. Trots denna af
förmyndarregeringen honom tilldelade befordran finner
man honom snart nog bland samma regerings förklarade
motståndare, ja, som en af de mest framträdande
ledarne för det ungdomliga oppositionsparti, som
under förmyndartidens sista år synes hafva uppstått
omkring den unge konungen och hufvudsakligen utgjorts
af deltagarne i hans krigiska lekar och- idrotter,
flertalet officerare af den yngre adeln. Det band,
som jämte tillgifvenheten för monarken främst
sammanhöll detta parti, var en stark, af afund,
af kränkt sjelfkänsla eller af andra orsaker
alstrad förbittring mot den öfvermodiga, på sina
företrädesrättigheter trotsigt pockande högadeln; en
förbittring, som partiets medlemmar under det dagliga
förtroliga umgänget med den blifvande herskaren
ifrigt bemödade sig, efter hvad det berättas, att
äfven hos honom ingjuta. Ännu var dock den vördnad,
den unge fursten allt från barndomens dagar hyste
för de män, som voro hans moders embetsbröder och
hans egna förmyndare, allt för starkt befäst för
att härigenom i väsentligare mån kunna rubbas. Men
mot högadeln i allmänhet och särskildt de stolta,
anspråksfulla grefvarne synes Carl XI redan från
denna tid hafva fattat ett misshag, som han alltjämt
skulle troget bibehålla och hvaruppå han sedan under
sin regering skulle gifva så uppenbara bevis.
Det verkar onekligen öfverraskande att finna den gamla
högförnäma släkten Gyllenstierna ständigt i främsta
ledet i den långvariga, bittra kamp mot den stolta
aristokratien i syfte att störta densamma från makten,
som inledd redan under förmyndarregeringens dagar
skulle, sedan konungen själf öfvertagit styrelsen,
med alltjämt stegrad ifver och stridslust fortgå,
till dess, undergräfdt af inre svaghet och oenighet,
det lysande välde, denna aristokrati under tidernas
lopp lyckats uppresa, ej längre kunde motstå sina
fienders förenade anfall utan föll i spillror,
i sitt fall dragande med sig äfven Sveriges urgamla
konstitutionella frihet. Den trogna öfverensstämmelse,
som under denna kamp synes hafva herskat emellan
Gyllenstiernska ättens olika grenar, den endräkt,
hvarmed dess medlemmar samlats under samma fana, tyda
på en energisk ledning, på en öfverlägsen, kraftfull
personlighet i spetsen för densamma. En sådan egde
den i ock i den sedan så ryktbare statsmannen Johan
Gyllenstierna. Denne ovanlige, rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
