Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ericson och Otto Modig, af Gustaf Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närheten af Frövi samt från Katrineholm till
Linköping. Detta nämnes därför, att i och för den
sistnämnda jag kom i tvist i tidningarne med en kapten
Björkman, som förut hade biträdt generalen af Acrell
vid af honom gjorda undersökningar.
Björkman, missnöjd öfver att icke ha fått anställning
hvarken vid mina undersökningar eller de som
verkställdes af de två andra afdelningscheferna,
kapten Gestrin och friherre de Geer, klandrade
i en Stockholmstidning Ericson skarpt för de
gjorda undersökningarna, dem han ansåg vara
otillfredsställande. På Ericsons uppmaning att
vederlägga honom var jag därtill så villig som
skyldig, synnerligast som Björkman äfven tagit mig för
hufvudet beträffande undersökningen mellan Katrineholm
och Norrköping.
Med anledning häraf infördes i Posttidningen en
uppsats, hvari klandret vederlades och slutade med,
att då så mycket klandras hvad andra gjort, borde
man förut ha sopat rent för egen dörr, hvilket
dock icke syntes ha varit förhållandet med hans
egna undersökningar, ty vid dem syntes han ha gått
till väga på samma sätt, som, då korsfararne tågade
till det heliga landet, dit de icke kände vägen,
hvarför de till vägvisare togo en get och en gås,
såsom varande inspirerade af den Helige Ande. I ett
därpå följande tidningsnummer hotade Björkman mig då
med duellsplakatet, eftersom vi båda voro officerare,
och han ansåg liknelsen vara ärekränkande. Svar
på tal uteblef icke, men slutligen lyckades det
tidningens redaktör, herr Björck, öfvertyga Björkman,
att ej blott geten utan äfven gåsen voro tämligen
oskadliga djur.
Hos Ericson stod jag väl, hvarför han med
förbigående af många äldre erbjöd mig chefskapet för
järnvägsbygget mellan Gatugårda och Bodarne på Västra
stambanan, det jag antog, då kontrakt om arbetstiden,
räknad från den 1 april 1860 till den 1 oktober
1862 upprättades.
Många lustiga för Ericson betecknande drag kunna
anföras sedan den tiden. Ett återgifvande af dem
skulle leda till alltför stor vidlyftighet, hvarför
jag torde få inskränka sig till några få.
Läget för den blifvande Nordvästra stambanans
anknytning med den Västra var, enligt ett Riksdagens
beslut, bestämdt vid Stafåna, som ligger åtskilliga
kilometer öster om Laxå. Felaktig utstakning gaf
anledning till nämnda beslut. Vid af mig verkställd
omstakning befanns emellertid, att kostnaderna för en
station vid Stafåna skulle blifva betydligt större
än vid Laxå. Saken anmäldes af mig hos Ericson,
som bestämde läget vid Laxå under förklaring,
att Riksdagen icke förstod sådana saker, hvari han
obestridligen hade rätt.
Genom samma omstakning hade jag funnit att stationen
vid Vretstorp borde byggas där den nu ligger, och
således icke vid gästgifvaregården, enligt den af
K. M:t fastställda planen.
För att afgöra denna sak kom Ericson till Vretstorp,
där vi vandrade fram och åter, då han talade för
K. M:s plan, jag åter för min. Vi vandrade flera
gånger fram och åter mellan de båda lägena, hvar och
en därvid hållande på sin åsikt. Slutligen återkomna
till gästgifvaregården, framhöll han den vackra
utsikten öfver Vibysjön, såsom ett af skälen att där
bygga stationen, däri jag emellertid icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
