Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof och Nils Panting-Looberg, af W. P.-G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för det svenska artilleriet. Det var derför också
med missnöje, som han erfor, att regeringen den
23. mars utnämnt den vid artilleriet ej uppfostrade
Johan Lilliehöök till rikstygmästare. Att detta
var emot hans önskan framgår med tydlighet af ett
bref till drottningen af den 2. april, innan han
ännu fått meddelande om Lilliehööks utnämning, i
hvilket han skrifver, att denne lämpligen borde blifva
»generallöjtnant af arméen», och att hvad artilleriet
beträffar, han ansåge det böra »af ingen annan
General, utan af en Öfverste på min ordre dependera».
Vackra äro de omdömen, som fällts öfver Olof
Planting af hans samtida. Så säger Pufendorff:
»han var en tapper man, och hans frånfälle väckte
allmän sorg i den svenska hären». Chemnitz omnämner
hans död med följande ord: »en tapper soldat, som
gjort sin drottning och sitt land goda tjänster och
slutligen beseglat dem med sitt blod. Dessutom var han
älskad af hvar man, då han visste att sig under alla
förhållanden väl skicka, hvarför han också högeligen
sörjes icke blott af fältmarskalken, utan äfven af
andra förnäma kavaljerer vid hären.»
Men högre än allt annat talar dock Lennart
Torstenssons egen uppfattning om den stupade
vapenbrodern. I sin rapport till drottningen, daterad
fältlägret vid Brieg den 30. juni 1642, skrifver han,
att i honom hafver E. K. M. mist »en trogen tienare,
efter som iag och för detta senast hemma i Sverige
hans långlig och trogne tienst E. K. M:t underdånigst
och till det bästa rekommenderade.» För Plantings
efterlemnade maka lägger den minnesgode fältherren
i samma skrifvelse sitt varmaste förord.
Fältmarskalkens vädjan till drottningen förfelade
ej sin verkan. Redan den 6. augusti svarade Kristina
med beklagande af härens förlust: »så wela vi samme
eder för henne gjorde underdånighe hemställan och
förböön hos oss görligen låtha gälla, at såsom mannen
hafver hållit sig tappert, gjordt godhe tienster och
endeligen är i sådan occasion worden slagen, så skall
och hustrun niutha samma sin mans giorde tienster till
godho, at hon deröfwer icke skall lida någon nöd.»
I efterlemnade handlingar kallas hustrun »Fru
Brita Olofsdotter», och om henne förtäljes, att hon
blef omgift med en generaladjutant och sedan med
en meklenburgisk adelsman Kristoffer Fredrik von
Vieregge. Hon torde hafva aflidit före 1665, enär
von Vieregge då är omgift med Elisabeth Kristina von
Schütz af den adliga ointroducerade ätten Skytte
till Kurckull och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
