Personhistorisk tidskrift / Femte årgången 1903 / Tvenne porträtt i Säfstaholmssamlignen, af F. U. W. (1899-1908) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Tvenne porträtt i Säfstaholmssamlingen.

De i andra häftet af denna tidskrifts senaste årgång meddelade porträtten af tvenne »okände» tillhörande grefliga bondeska samlingen på Säfstaholm hafva genom meddelanden från så framstående porträtt- och tafvelkännare som minister C. Burenstam, bibliotekarien O. Granberg och friherre R. Cederström blifvit identifierade. Det visar sig att den redan af mig uttalade förmodan angående n:r 19 besannat sig; detta porträtt framställer nemligen enligt bibliotekarien O. Granbergs åsigt med absolut säkerhet kejsar Ferdinand III och är liksom n:r 20 måladt af Frans Leux; Granberg anser, att porträtten 1648 kommit från Prag liksom Leux' på Gripsholm förvarade porträtt af Ferdinand III. Porträttet n:r 20 uppgifves af minister C. Burenstam äfvensom af bibliotekarien Granberg skola framställa Ferdinands broder, erkehertig Leopold-Vilhelm, samt äfvenledes vara mäladt af Leux.

Rörande detta senare porträtt meddelar friherre Cederström:

»Det obekanta porträttet ur Bondeska samlingen å Säfstaholm (afb. n:r 20, haft. 2, årg. IV, Personhistorisk tidskr.) torde med säkerhet kunna bestämmas till ärkehärtig Leopold Wilhelm, käjsar Ferdinand II:s yngre son, f. 1614, i yngre år utnämnd till innehavare [1] av biskops- och ärkebiskopsstiften Magdeburg och Halberstatt, Passau och Strassburg samt Olmütz, 1639-43 och 1645-47 käjserlig generalissimus i trettioåriga kriget, 1641 Hochmeister vid Tyskherreorden, 1647-55 ståthållare över Spanska Nederländerna, 1655 biskop i Breslau, d. 1662.

Med denna hypotes måste ifrågavarande porträtt, då den avbildade personen bär Tyskherreordens insignier, vara målat efter 1641. Häremot strider ej dräktens snitt. Det på avbildningen ej urskiljbara vapnet, som i texten säges innehålla en bjälke, kan ju även gott vara det Österrikiska husets vita bjälke i rött fält.

Identifieringen sker dock säkrast vid jämförelse med de mångfaldiga porträtt, vara den konstälskande biskopen-krigaren låtit föreviga sina drag. Lättåtkomligast äro då Frans Leux' porträtt på Nationalmuseum, där arkehärtigen bär prästerlig dräkt, Pontius' stick efter annat porträtt av samme mästare, Anselmus van Hulle's porträtt stucket av Pieter de Jode, stick av samme gravör efter Jan van den Hoeck i samlingen Pacificatores orbis Christiani, frontespisen i David Tenier's gravyrverk över ärkehärtigens stora tavelsamling i Brussel samt andrahandsgravyrer i flere samtida arbeten över 30-åriga kriget och dess män.»

Af ofvanstående meddelanden framgår bäst huru föga kritik för ännu icke så längesedan brukades vid namngifvandet af äldre porträtt samt huru försigtigt man bör upptaga äldre obestyrkta

50

uppgifter. Gripsholms-samlingen är just nu i sådant syfte föremål för studium från Nationalmusei sida. Vi kunna icke nog påpeka vigten af att detta måtte ske med nödig omsorg och med begagnande af alla till buds stående källor. Ett katalogiserande af denna ståtliga samling utan att noggranna undersökningar göras för hvarje enskildt porträtt vore att illa tjena såväl konstforskningen som personhistorien.