Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till vår medeltida personhistoria (forts.) af L. Fr. Läffler. 5. Gammal kiärlek rostas intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bilden är närmast hämtad frän Sveriges historia,
2 uppl. 2: 168, där den är aftryckt från S. Brings
Samling Af Åtskilliga Handlingar ... i Swänska
Historien, 2 (1754), pl. 1. Inskriften på bilden
har af mig blifvit jämförd med den uppteckning
af densamma, som finnes hos J. Messenius, Tvmbae
... apud Sveones, p. 44. Det visar sig af denna
senare, att ett ord, ad i början af fjärde versraden,
hvilket både för meterns och innehållets skull är
nödvändigt, blifvit öfverhoppadt på afbildningen
hos Bring; det där stående pacens är väl också
feltecknadt för paciens. Messenius har immeritæ och
patiens äfvenså Birgittæ, hvilket allt torde bero
på normalisering af skrifsättet; Torchillus får väl
ock sä uppfattas.
Öfversättning af inskriften: »Här ligger jordad
konungens marsk Tyrgils, våldsamt halshuggen, lidande
oförtjänt straff, gifven till gemål åt Birgitta, nyss
begrafven och vid hustruns sida förenad (med henne)
liksom fordom på den äkta bädden».
»Den korta inskriften innehåller en del verklig poesi,
som icke så ofta framträder i medeltidens skrifter,
allra minst i inskrifterna», säger H. Hildebrand
(Sveriges Historia, 2 uppl. 2: 169) med rätta.
Vi erinra om, att marsken efter sin första hustrus,
Birgittas död – det är ej kändt, hvilken släkt
hon tillhörde – blef omgift med grefvinnan Hedvig
af Ravenstein. Af den verkligt rörande inskriften
framgår, att han högt älskat sin första hustru. Här
talas, lika litet som i fru Ermegards grafskrift,
om det senare äktenskapet. Får man däraf sluta, att
detta varit mindre lyckligt? I sitt testamente skänker
han sin andra hustru (»dilecta uxor») en egendom,
men föreskrifver, att den skall gå ifrån henne, om
hon gifter om sig. Detta synes ej vittna om någon
högre grad af kärlek – ty om svartsjuka efter döden
lär det väl ej vara fråga.
Människofiguren på grafstenen är ju högst
egendomlig, så till vida som det ju ar otänkbart,
att en krigare återgifvas på detta sätt i en samtidig
afbildning. Hildebrand, a. st., förklarar förhällandet
sä, att afbildningen »är tecknad i 1600-talets maner,
då man icke alltid så noga återgaf föremålens verkliga
utseende: figuren ser snarare ut som en kvinna än
som en man».
Dä det ej synes mig rätt troligt, att tecknaren, som
ju rätt läst namnet pä den aflidne och att han varit
Sveriges marsk, skulle ha tecknat af personen som en
kvinna, om det verkligen varit marsken Tyrgils som
skolat afbildas, vågar jag framkasta den gissningen,
att bilden verkligen skall föreställa en kvinna,
nämligen fru Birgitta, på hvilkens graf stenen lagts
strax efter hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
