Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. von Dardel. 2O. Friherre Gustaf Mauritz Armfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af hans allmänt kända gustavianska sympatier såväl
som af den hänsynslösa öppenhet, hvarmed han i tal
och skrift så häftigt och ihärdigt angripit det nya
statsskicket och dess ledande män, begagnade man sig
nu för att för den af naturen misstänksamme Carl
Johan framställa honom som en för kronprinsen och
hans dynasti farlig person. Sedan man äfven lyckats
öfverkomma och inför regeringens ögon lägga en
kort efter Carl Augusts död af annan man författad
men af Armfelt öfversedd och egenhändigt rättad
politisk uppsats, hvari önskningar om den gamla
dynastiens återkallande oförtäckt uttalades och
jämväl möjligheten af ett inbördes krig antyddes,
ansågs omsider måttet rågadt, och nu bröt stormen
lös. Kronprinsen, som under konungens sjukdom
var regent, befallde Armfelt att genast lämna
riket. Befallningen, såsom enskildt gifven, ägde i
själfva verket ingen laglig giltighet, och den stolte,
oförfärade mannen var till en början besluten att
trotsa densamma. Hänsyn till hans familj förmådde
honom dock att gifva efter. Sedan han hos ryske
ministern aflagt trohetsed till kejsar Alexander,
lämnade han med bitterhet i hjärtat sitt gamla
fädernesland den 1 april 1811.
I Finland blef han med mycken utmärkelse
mottagen. Stora förhoppningar fästes genast vid
honom såsom den där syntes mer än någon annan ägnad
att hos Finlands nye suverän bevaka och befrämja
dess intressen. Det dröjde också ej heller länge,
innan han erhöll kallelse att inställa sig hos
kejsar Alexander, som genast lifligt anslogs af
hans snillrika, fängslande personlighet, på samma
gång Armfelt själf greps af beundran för sin ädle,
upplyste härskare. Att ett samarbete dem emellan
under sådana förhållanden skulle blifva både lätt
och angenämt, kan ej väcka undran. »Ett himmelrike»
har han också själf kallat detsamma. I sin egenskap af
ordförande i den nu i Petersburg inrättade kommittén
för finska ärenden blef han från denna tid kejsarens
främste rådgifvare i hithörande frågor, hans främste
medhjälpare i arbetet såväl för tryggandet af Finlands
själfständighet som for dess andliga och materiella
förkofran. Hans hastigt tillväxande, till en tid
synnerligen stora inflytande hos
Alexander inskränkte sig emellertid icke härtill. I
såväl Rysslands inre styrelse som i den stora
europeiska politiken tog han äfven en betydelsefull
del, och alltjämt samme obeveklige motståndare till
Napoleon och hans maktlystna sträfvanden som fordom,
gjorde han allt för att stärka Rysslands själfhärskare
i dennes nu framträdande benägenhet att skaka af det
förhatliga franska oket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
