Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par Gustavianska porträtt, af August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter dem igen och börjat ånyo. Sedan vi då kommit
i stillestånd, undersökte vi, huru det stod till
med hvarandra samt besättningen och skeppet. Gudi
ärad! ingen officer ombord hos oss skjuten, men
93 gemene man dödskjutne och blesserade. Skeppet
(»Dygden») var sådant, att vi med knappaste möda
kunde komma hit i hamnen igen. Intet skepp i hela
flottan var så illa skjutet som vårt; masten, segel
och tågverke hängde som trasor; vi hade ej mindre än
86 svåra skott i själfva skeppet, så vi voro rädda
hvar minut att sjunka. – – – Jag var som
min chefs närmaste man placerad på backen. Hundratals
kulor dansade omkring mig och borttog den ene karlen
efter den andre samt förstörde tågverke m. m. omkring
mig. Folket, varnade mig flera gånger, men mitt
ordspråk följde mig, »Det får gå». Den högste Guden
var jag säker, hade sin hand med mig; således fruktade
jag intet, utan gick utan den minsta fara emellan
kulorna och splint de förorsakade; våra däck voro mer
lika slaktarhus än skeppsdäck, ett skrik och elände
var omänskligt att höra; vi hade, som ännu bekant är,
de mesta döda och blesserade ombord hos oss – – –
Prinsen har yttrat sitt synnerliga välbehag öfver
samtliga officerares förhållande. Härombord försäkrade
han oss alla all möjlig belöning och uppmuntran;
vi vänta konungen ombord till oss i dag, säges det,
vi vänta ock besiktning på våra skador och tänka sedan
här undergå reparation, en månad komma vi visst att
ligga här; om vi sedan skall ut igen och försöka vår
lycka eller vi skola gå hem, vet jag ännu icke. Just
nu kom rapporten att kapten von Horn skall vara rätt
illa blesserad, att han lärer visst somna af; dylika
rapporter vänta vi beklagligen många ännu hvar timme
och stund.»
Dessa enkla rader måla tillräckligt en sjödrabbnings
fasor och ha sitt värde som en skildring från nära
håll, frän stridens hetaste skiften, sådana de syntes
den enskilde deltagaren.
Hellman befordrades kort efter bataljen till major
och innehade därefter en mängd kommenderingar som
sekond och som befälhafvare samt deltog bland annat
i det Viborgska gatloppet 1790. Han förde därvid
befälet på 64-kanonskeppet »Vasa». Han skrifver därom
i en meritförteckning af samma år: »Under reträtten,
som fregatten »Gripen» varit nödsakad för öfverlägsen
makt att vika, började fienden jaga mitt skepp; (jag)
placerade därpå kanoner såväl i arkliportarna som i
kajutportarna, kapade alla mina fartyg ifrån mig och i
3:ne fulla timmar spelte på fienden, så han nödsakades
upphöra med jakten, hvarpå fregatten »Gripen» hissade
sin flagg samt sina märssegel och därpå lyckligen
inkom på flottan jämte skeppet »Vasa», som med den
Högstes styrelse anfördes af Adolf Hellman.»
Den käcke och duglige mannen afled redan 1801.
Om hans hustru har jag blott att anteckna, att hon
var född i Växjö 1756, där hennes far var auditören
Gustaf Lund, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
