Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Var Mikael Agricola ätten Leijonmarcks stamfader? af Jully Ramsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans fänika bestod af 20 befälspersoner och
234 knektar. Han fick i årslön 20 daler, 1 läst
spannmål och »kläde såsom andre höfvidsmän». Jämte
andra har han inventerat Viborgs slott 1601; under
inventarielängden finnes hans namn och bomärke. År
1601 3/7 blef han förordnad att med 145 knektar uppå
gallejer begifva sig till vakt i Narfvens åminne.[1]
Simon Nilsson, knektehöfvidsman, † 1605 vid
Kerkholm, är således adliga ätten Leijonmarks
stamfader. Hans födelseort och släkt kunna näppeligen
utforskas. Säkert var han dugande och kraftfull såsom
hans herre, hertig Carl, säkert höll han god vakt med
krutskepp under Viborgs belägring, med gallejor vid
Narvaflodens inlopp. Hans död i det olyckliga slaget
vid Kerkholm har blifvit erkänd af hans ättling i
tredje led, Sven Leijonmarck, hvilken eljes förnekat
den torftige höfvidsmannen för Viborgs stads knektar
och gjort honom till krigsöfverste af hög härkomst.
Det är svårt att numera afgöra, huruvida Leijonmarck
sammanställt sin stamtafla i god tro eller med
uppsåt. Dopnamnet Christiern eller Christian, som
förekom i hvardera släkten Agricola, kan hafva styrkt
honom i antaganden, uppkomna genom tradition. Han
egde rik fantasi och ledde den till sin fördel. I sin
ungdom drog han kring bygden och spelade till dans,
men processade sedan i häradsrätten om betalning. Han
var barn af ett tidehvarf, som ville se glans och
färger, och för honom lyste den röda biskopskappan.
Leijonmarks tilltag eller misstag år 1686 kan
förklaras och ursäktas, om man besinnar, att finska
riddarhuset år 1864, — sedan kritik och forskning
alltså hunnit framskrida nära två hundra år —
på grund af biskop Christian Agricolas adelsbref,
upptog en alldeles oskyld prästsläkt Agricola.[2] Biskop
Christian Agricola, hvilken, enligt hvad vi sett,
i verkligheten endast efterlämnade en dotter, men
1686 i riddarhusstamtaflan fått en son -—Leijonmarcks
Simon Christiansson — försågs nu 1864 utan vidare med
ytterligare en telning, Bartold Georg, [3] och genom
denne med en ny, talrik afkomma. Han kunde ju icke
opponera sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
