Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne samlare, af Alfred Lindberg. Karl Fredrik Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ända från Swartziska skolan till sin död behöll
Karl Fredrik Werner en kunskapstörst, som aldrig
kunde släckas. Och alla hans från dagsarbetet lediga
stunder användes till umgänge med litteraturkännare
och till förkofrande af hans insikter i humaniora,
i språk, historia o. s. v., i synnerhet allt slags
historia. Han blef till sist så hemma i allt, som
hörde till svensk bokkunskap i högre mening, särskildt
hvad beträffar litteraturhistoria, kulturhistoria,
konst- och personhistoria, att han åtminstone i dessa
fack gick för ett lefvande lexikon. Var litet säker
på sig, men var också ganska säker, utom att han
möjligen någon gång på sista åren var litet glömsk
och måste »ty» till sina uppslagsböcker. Han visste
städse genast hvar han skulle söka klarhet, om något
förekom honom dunkelt. Ty hans bibliotek var dessutom
af ett eget slag.
Ja, detta bibliotek, det är något att tala om! Visst
vistades kamrer Werner mycket i Stockholms arkiv
och bibliotek, särskildt Kungliga biblioteket, där
han väl var som barn i huset, men han trifdes ändå
helst hemma i sitt eget bibliotek, i denna helgedom,
dit de utvalda skatterna, mången gång kanske ej utan
försakelse, med sådan glädje blefvo förda under sä
många decennier af hans eljes kanske »glädjetomma»
lif, — fast han städse hade godt humör, där »inga
ledsamheter hvilade». Kamrer Werner var en förstockad
ungkarl, men älskade sitt bibliotek som en hustru
den han hade innerliga kär. Där behöfde han inte som
på de offentliga biblioteken skrifva lappar för att
få fram de saker han önskade, där behöfde han inte
vänta tills någon amanuens fick tid att taga ut hans
rekvisition, där var han genast »i tur» och sin egen
amanuens och kunde fråssa »tvärt», när kunskaps-eller
nyfikenhetshungern kom rasande i inälfvorna. Och han
var visst jämnt hungrig! »Men ständig flit hjälper
inte», klagade han ibland. Han var alltid flitig,
äfven i antikvariaten, där man mest träffade honom
när han var »ute», helst Klemmings eller på senare
tider äfven Sahlbergs.
Hans bibliotek var omfattande, valdt med
kunskapsrik urskiljning, ytterligt vårdadt,
fint, rent, rentaf ett nobelt institut. Där
fanns historia, litteraturhistoria, kultur-
och konsthistoria, framför allt personhistoria,
åtskillig topografi, särskildt rörande de svenska
städerna, Stockholmiana i ord och bild, vitterhet,
bibliografi, uppslagsböcker i mängd, tidskrifter
i mängd, porträtt i tiotusental, dock kanske mest
urklipp (med påskrifven ursprungsbeteckning), böcker
i finansvetenskap och statsekonomi, kuriösa skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
