Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Fredrik Netherwood, några anteckningar af Arthur Stille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra på morgonen den 6 floréal år XI (26 april 1803)
afsomnade han.
Den plats, som väntade Fredrik Netherwood bland
det napoleonska kejsardömets generaler, hann han
aldrig intaga, men han lämnade efter sig minnet af
en skicklig, oförvägen och ridderlig officer. En
ungdomsdårskap hade han med en ärofull krigarbana
och glänsande bedrifter till fullo försonat.
Marie-Thérèse Netherwood, född Lemit, har genom sitt
gifte blifvit införd i det svenska ridderskapets
och adelns krets, och ehuru hon veterligen aldrig
beträdt svensk jord, böra hennes senare lefnadsöden
ej vara utan ett visst intresse för den svenska
personhistorien; det är emellertid ej några mera
rikhaltiga upplysningar, som kunnat vinnas om dem.
Situationen på S:t Domingo blef allt mer kritisk
för den franska hären och den kreolska befolkningen,
och allt flera af den senare begåfvo sig öfver till
Frankrike. Bland dessa emigranter var äfven Mme
Netherwood. Under omhvälfningarna på S:t Domingo
hade hennes ekonomiska förhållanden blifvit mycket
försämrade; antagligen har hon förlorat de fastigheter
hon och hennes man ägt. I hvarje fall fann hon sig
hänvisad till att for sin framtida utkomst framför
allt lita till den pension hon såsom officersänka
kunde erhålla af den franska staten. Ganska snart
efter Netherwoods död begaf hon sig öfver till
Frankrike och slog sig att börja med ned i Bordeaux,
men var redan i augusti 1803 i Paris, där hon bodde
först i Hôtel d’Angleterre, Rue des filles S:t Thomas,
sedan (januari 1804) i Petit Hôtel de Portugal, Rue du
Mail. Hennes vänner voro henne behjälpliga i försöket
att skaffa henne pension. Inför notarien Massé i Paris
afgåfvos af kolonialprefekten Daure, bataljonschefen
vid Rochambeaus garde Lacombe, krigskommissarierna
Guillaume och Carle intyg, att hon varit i äktenskap
förenad med Netherwood och att äktenskapet upplösts
först genom makens »för tidiga död». Själf vände
sig Mme Netherwood personligen till krigsministern
general Berthier med bön om pension. Hon åberopade
därvid bland annat sin svåra ekonomiska ställning
och den vänskap Berthier hyst för hennes aflidne
make. Generalen lofvade att hos förste konsuln verka
för en gynnsam resolution i ärendet.
Det fanns emellertid en förordning, hvars bestämmelser
kunde anses innebära ett hinder för bifall till Mme
Netherwoods begäran. Det hade under revolutionskrigen
blifvit ej ovanligt, att illa sårade officerare på
dödsbädden läto viga sig för att därigenom legalisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
